Om du vill arbeta inom funktionshindersområdet är förmodligen din psykiska styrka viktigare än den fysiska. Min egen erfarenhet är dock att man inte helt kan bortse från hur fysiska förutsättningar påverkar ens möjlighet till att utföra ett bra arbete.
Det finns flera viktiga aspekter av hur fysiska förutsättningar kan påverka. Själv kan du bli utsliten av ett för tungt arbete, dina kollegor kan tvingas ta en större börda av arbetet om du inte är kapabel till det. Inte minst kan det påverka den du ska stödja om du inte orkar utföra vissa arbetsuppgifter, eller gör det med nöd och näppe så att säkerheten kanske blir lidande.
Själv är jag exempelvis 1,55 lång (kort) och väger 45 kg. Att arbeta med personer som väger dubbelt så mycket är tungt, och ibland omöjligt. På en av mina arbetsplatser fanns det en boende med balanssvårigheter som personalen behövde stötta vid längre förflyttningar. När jag arbetade med den personen kunde jag inte stötta så mycket som behövdes med följden att vi båda dunsade in i väggar då och då. Inte en bra arbetsmiljö för mig och självklart inte bra för den boende. Jag har också svårt att manövrera tunga rullstolar i backar, både uppåt och nedåt och skulle absolut inte kunna ha en anställning där det krävs under en längre period. Det mest stimulerande, lärorika och roliga jobb jag har haft blev jag tvungen att säga upp mig från pga av fysiskt slitage, min rygg och handlederna tog mycket stryk.
Jag har också varit med om att bokstavligt talat bli flyttad åt sidan som en möbel av autistiska tonårspojkar som vill komma förbi. Att jag stod i vägen berodde då på att jag försökte hindra dem från att skadas (tex komma för nära varma spisplattor, gå ut i ett rum där det låg krossat glas på golvet) eller från att kränka någon annans integritet (tex gå in i badrummet när någon annan duschade) och att jag inte lyckades med det ser jag som något som bara hade kunnat påverkas av en större kroppsmassa eftersom det inte gick att nå fram till dessa pojkar med tal.
